Dag 2: En kväll du aldrig kommer glömma.
Den 24 Juli 2010 - när jag såg Good Charlotte för första gången.
Mamma&Jag på morgonen hemma, jag med biljetterna i handen. glad_cptjej95
Där satt jag och väntade i regnet på en kall hård stentrappan.
Var helt övertygad om att när jag kom in i lokalen skulle det vara värsta Globen eller nåt, och jag skulle få en plats 20 meter från scenen.
5 timmar kvar till konserten...
Var livrädd att den skulle bli inställd i sista minuten, och det skulle bli samma situation som 2008..
Och när jag äntligen blivit insläppt (som 3de person!), några timmar senare, är det en jävla resturang jag kommer in i. Jag ba WHATTTTT men sen fortsatte jag och då kom jag in i en liten lokal med soffor och en bar, och så scenen! med GC loggan hängandes och alla instrumenten ståendes...
Jag sprang fram och ställde mig precis i MITTEN, LÄNGST FRAM.
Typ 30 cm från scenen. Bara 2 timmar kvar till konserten..
(inte min bild, hitta den på nåns blogg. men man ser iallafall inte mig eftersom jag stod längst fram)
Så ja, där stod jag, mitt framför Joel's pall. Jag stog säkert och flinade för mig själv, helt ensam som jag var också, forever alone.
Jag var mitt uppe i en dröm, trodde jag sov, trodde jag var död, i himlen eller nåt..
Jag bara stod där och tänkte "den här platsen lämnar jag aldrig föränn efter konserten, aldrig".
Kunde knappt förstå att snart skulle de människor jag älskade, dom jag visste allt om, dom jag hade sett spela live 1000 gånger på youtube.. Snart skulle dom stå en halvmeter framför mig.
BBBBBBBBBBBAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAEM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1
The fucking night of my life.
Den kvällen är den största upplevelsen jag haft i hela mitt liv, den bästa upplevelsen och den mest otroliga upplevelsen. Jag kommer aldrig aldrig aldrig någonsin glömma hur jag kände den dagen, före spelningen, under spelningen och efter spelningen. Hur Joel tog min hand, hur han pratade till mig på scenen.
Jag har aldrig mått bättre än just de 2 timmarna jag fick stå där längst fram och hoppa, skrika, skämma ut mig, sjunga med superfalskt i varje låt, bara leva till 100%.
Otroligt.
(förlåt att jag skrev så slarvigt haha... men klockan var natt när jag skrev ehheeeeeeeeeeeeeeeeee)
Mamma&Jag på morgonen hemma, jag med biljetterna i handen. glad_cptjej95
Där satt jag och väntade i regnet på en kall hård stentrappan.
Var helt övertygad om att när jag kom in i lokalen skulle det vara värsta Globen eller nåt, och jag skulle få en plats 20 meter från scenen.
5 timmar kvar till konserten...
Var livrädd att den skulle bli inställd i sista minuten, och det skulle bli samma situation som 2008..
Och när jag äntligen blivit insläppt (som 3de person!), några timmar senare, är det en jävla resturang jag kommer in i. Jag ba WHATTTTT men sen fortsatte jag och då kom jag in i en liten lokal med soffor och en bar, och så scenen! med GC loggan hängandes och alla instrumenten ståendes...
Jag sprang fram och ställde mig precis i MITTEN, LÄNGST FRAM.
Typ 30 cm från scenen. Bara 2 timmar kvar till konserten..
(inte min bild, hitta den på nåns blogg. men man ser iallafall inte mig eftersom jag stod längst fram)
Så ja, där stod jag, mitt framför Joel's pall. Jag stog säkert och flinade för mig själv, helt ensam som jag var också, forever alone.
Jag var mitt uppe i en dröm, trodde jag sov, trodde jag var död, i himlen eller nåt..
Jag bara stod där och tänkte "den här platsen lämnar jag aldrig föränn efter konserten, aldrig".
Kunde knappt förstå att snart skulle de människor jag älskade, dom jag visste allt om, dom jag hade sett spela live 1000 gånger på youtube.. Snart skulle dom stå en halvmeter framför mig.
BBBBBBBBBBBAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAEM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1
The fucking night of my life.
Den kvällen är den största upplevelsen jag haft i hela mitt liv, den bästa upplevelsen och den mest otroliga upplevelsen. Jag kommer aldrig aldrig aldrig någonsin glömma hur jag kände den dagen, före spelningen, under spelningen och efter spelningen. Hur Joel tog min hand, hur han pratade till mig på scenen.
Jag har aldrig mått bättre än just de 2 timmarna jag fick stå där längst fram och hoppa, skrika, skämma ut mig, sjunga med superfalskt i varje låt, bara leva till 100%.
Otroligt.
(förlåt att jag skrev så slarvigt haha... men klockan var natt när jag skrev ehheeeeeeeeeeeeeeeeee)
delicious people commented this shitty post
Trackback