These are the nights
Jag har alltid varit lite smygemo....
Det började väl i 5an när jag började lyssna på Tokio Hotel och tyckte Bill var skitcool. Bättre blev det inte när jag blev fast i Good Charlotte och hur dom såg ut. Sen kunde inget stoppa the emo inside of me.
Och med emo menar jag inte att jag satt och cuttade mig själv. Mer att jag tyckte det var grymmmmmmt att se ut typ såhär:
Skulle aldrig vilja se ut sådär nu. Men då var det världens finaste stil, fast det vågade jag såklart inte berätta för nån för då skulle jag bli stämplad som "EMO" och jag var livrädd för att bli kallad saker.
Men kommer ihåg att jag sminkade mig emo med X under ögat (fast jag inte hade nån aning vad det betydde då) ibland när jag var ensam, och tuperade håret, använde svarta jeans och min älskade svart/rosa emotröja.
Lyssnade på Good Charlotte och Simple Plan, trodde jag var största emo nånsin.
Emooooo
(och om nåt litet emo läser det här, JA jag vet att man inte kan "vara" emo. Alla säger så ändå, och alla fattar vad man menar. Get over it)